Lite lockande är det, man är ju faktiskt nyfiken på vad gamla kompisar har för sig och vilka som är kompisar med vilka etc. Men ändå är det något som tar emot för att jag ska skapa mig ett facebookkonto. Konstigt nog ligger det nästan någon prestige i att inte vara medlem i Face Book, bara för att alla andra är det. Därför är det bättre att sitta och titta på alla kompisars Facebook-konton genom att vara inne på Roberts konto. =) Slipper man själv bli medlem. Eller också så inser jag att jag vill ha ett eget konto och faller dit vilken dag som helst.
Igår hade vi välkomstfest för några Skottska utbytesstudenter som skall vara på vår skola den här terminen. Hade anmält mitt intresse att vara fadder och tydligen hade många flera gjort det också, så jag hamnade i någon slags faddergrupp. Innan kvällen var min farhåga att jag inte kände någon alls (förutom hon som höll i kvällen, henne hade jag träffat i samband med att vi hade japanska utbytesstudenter), är van vid tryggheten att oftast umgås med människor jag känt i massor av år. Hade dock inte behövt oroa mig, för det blev en jättetrevlig kväll och det var nästan enklare att vara social när man inte kände någon särskilt väl. Dessutom var utbytesstudenterna väldigt coola, och samtidigt gulliga, även om det var lite svårt att höra vad de sa ibland. =)
Ser nu att det är början på en jättefin höstdag ute. Det är ett tecken på att man mår bra när man ser sådant. =) En person som t.ex. går genom svår sorg ser ofta inte omgivningen och vad som händer där, men allt eftersom sorgen blir lättare att bära så blir man mer och mer uppmärksam på sådana yttre saker och börjar kunna uppskatta dem. Vet inte varför jag säger det här, men, men...jag tycker det är ganska intressant, samtidigt som det är ganska logiskt att det är så om man tänker efter.
Nu är det dags för lite frukost, sedan vill jag baka bröd, för jag fick ett nytt recept igår (visserligen ganska snarlikt en massa andra recept som jag har). Det kanske får bli imorgon kväll istället, då den här dagen redan är ganska fullspäckad.
Igår hade vi välkomstfest för några Skottska utbytesstudenter som skall vara på vår skola den här terminen. Hade anmält mitt intresse att vara fadder och tydligen hade många flera gjort det också, så jag hamnade i någon slags faddergrupp. Innan kvällen var min farhåga att jag inte kände någon alls (förutom hon som höll i kvällen, henne hade jag träffat i samband med att vi hade japanska utbytesstudenter), är van vid tryggheten att oftast umgås med människor jag känt i massor av år. Hade dock inte behövt oroa mig, för det blev en jättetrevlig kväll och det var nästan enklare att vara social när man inte kände någon särskilt väl. Dessutom var utbytesstudenterna väldigt coola, och samtidigt gulliga, även om det var lite svårt att höra vad de sa ibland. =)
Ser nu att det är början på en jättefin höstdag ute. Det är ett tecken på att man mår bra när man ser sådant. =) En person som t.ex. går genom svår sorg ser ofta inte omgivningen och vad som händer där, men allt eftersom sorgen blir lättare att bära så blir man mer och mer uppmärksam på sådana yttre saker och börjar kunna uppskatta dem. Vet inte varför jag säger det här, men, men...jag tycker det är ganska intressant, samtidigt som det är ganska logiskt att det är så om man tänker efter.
Nu är det dags för lite frukost, sedan vill jag baka bröd, för jag fick ett nytt recept igår (visserligen ganska snarlikt en massa andra recept som jag har). Det kanske får bli imorgon kväll istället, då den här dagen redan är ganska fullspäckad.
