Ibland kan vetskapen om att man har en begränsad tid göra att man tar vara på den bättre. Inte så konstigt egentligen, men lika upplyftande varje gång det händer. Den här helgen har varit en sådan helg. =)
I Lördags åkte jag och Ola (min pojkvän) upp till Insjön för att vara med när en av mina folkhögskolevänner gifte sig. Ett opretentiöst och väldigt fint bröllop. Brudparet verkade väldigt lyckliga och jag hoppas de kommer fortsätta känna så i framtiden! Jag och två vänner till mig hade förberett en sång som vi skulle sjunga till bruden. "The worrying kind" fast med en hemmagjord text. Det komiska är bara att den lilla bisaken som vi skulle göra gjorde att jag knappt kunde slappna av på hela kvällen. Vissa stunder kunde jag koppla bort det, trodde jag åtminstone. Efter att vårt framträdande var över så kände jag bara hur nervositeten släppte och hela jag slappnade av. Nu gick allt bra, bruden uppskattade vår sång och vi kände oss nöjda. Så hallå, varför hetsa upp sig så över en så liten sak! Det är väl helt enkelt så vi människor är, ser oftast inte längre än till det som berör oss själva.
Efter bröllopet åkte vi till min familjs stuga i Dalarna och sov där. Dagen idag har verkligen känts som semester, antagligen just för att jag kunde slappna av totalt och verkligen tog vara på dagen. Har kanske inte gjort så mycket, men att få bada i älven, läsa i hängmattan, tagit en båttur, gått promenad och umgåts med de jag tycker om och bara ta det lugnt är bland det bästa jag kan tänka mig! Fast, när jag tänker efter så var det där ju faktiskt ändå en hel del. =) Roligt var det i varje fall!
Imorgon börjar jobbet igen, och jag behöver vattna min mammas tomater, för de slokar så dant. Tror nog jag väntar med det tills imorgon bitti. Tänkte ta det ikväll, men efter att min mamma sa; "vågar du verkligen gå ut ikväll", så vågar jag inte det längre, en sådan kommentar är ju gjord för att få en att börja tänka och fundera så att man så småningom faktiskt blir rädd.
God natt!
I Lördags åkte jag och Ola (min pojkvän) upp till Insjön för att vara med när en av mina folkhögskolevänner gifte sig. Ett opretentiöst och väldigt fint bröllop. Brudparet verkade väldigt lyckliga och jag hoppas de kommer fortsätta känna så i framtiden! Jag och två vänner till mig hade förberett en sång som vi skulle sjunga till bruden. "The worrying kind" fast med en hemmagjord text. Det komiska är bara att den lilla bisaken som vi skulle göra gjorde att jag knappt kunde slappna av på hela kvällen. Vissa stunder kunde jag koppla bort det, trodde jag åtminstone. Efter att vårt framträdande var över så kände jag bara hur nervositeten släppte och hela jag slappnade av. Nu gick allt bra, bruden uppskattade vår sång och vi kände oss nöjda. Så hallå, varför hetsa upp sig så över en så liten sak! Det är väl helt enkelt så vi människor är, ser oftast inte längre än till det som berör oss själva.
Efter bröllopet åkte vi till min familjs stuga i Dalarna och sov där. Dagen idag har verkligen känts som semester, antagligen just för att jag kunde slappna av totalt och verkligen tog vara på dagen. Har kanske inte gjort så mycket, men att få bada i älven, läsa i hängmattan, tagit en båttur, gått promenad och umgåts med de jag tycker om och bara ta det lugnt är bland det bästa jag kan tänka mig! Fast, när jag tänker efter så var det där ju faktiskt ändå en hel del. =) Roligt var det i varje fall!
Imorgon börjar jobbet igen, och jag behöver vattna min mammas tomater, för de slokar så dant. Tror nog jag väntar med det tills imorgon bitti. Tänkte ta det ikväll, men efter att min mamma sa; "vågar du verkligen gå ut ikväll", så vågar jag inte det längre, en sådan kommentar är ju gjord för att få en att börja tänka och fundera så att man så småningom faktiskt blir rädd.
God natt!
Kommentera